Pride!

Så var det dags för Pride igen! Regnbågsflaggor är i topp över hela stan och på lördag så är det dags för den stora pride paraden! Jag vet att det är väldigt många som ser fram emot denna veckan varje år och som absolut inte håller med mig...men jag tycker inte att pride är speciellt mycket att ha! Att sträva efter jämlikhet och samtidigt ha en festival "för sig själva" går inte riktigt ihop hos mig. Om hbt-personer ska ha en egen festival måste vi då inte åxå ha en festival för alla döva, mörkhyade, straighta... vänsterhänta?!? så att det blir jämnställt menar jag?!

Så här bloggade jag om Pride festivalen för 2 år sedan och jag tycker så fortfarande:

Jag har aldrig varit ett stort fan av pride...tyckte det mest varit ett jippo som istället för att höja toleransen mest bara spär på fördomarna som redan finns ute i landet om homosexuella. Jag var i Stockholm 2 år då det var pride utan att besöka den överhuvudtaget, och när man berättade det för folk (läs andra homosexuella) så var det många som blev chokade!! Precis som att man MÅSTE gå på pride bara för att man är bög?!!

Första gången jag var på pride var 2005..men det var för att vi uppträdde första dagen med saturday night fever. Så jag var bara inne i parken den kvällen och lyssnade på det som var efter oss, vilket i och för sig var kul. Bra konsert liksom. Men sen var det inte mer med det. Jag åkte ner till skåne över helgen och "missade" resten av pride, men det var inget jag var speciellt ledsen över.
Förra sommaren så vad jag "hemma" i Stockholm under pride veckan. Tänkte att det kunde ju vara kul att se paraden, eftersom jag aldrig gjort det tidigare, och se om mina förutfattade meningar om den stämde. Jag hade nämligen den bilden man får av media hur paraden är. "Bara" en massa (förlåt uttrycket) fjollor i mini-shorts och rosa boa runt halsen som stutsar runt på ett bilflak till schlager musik...eller hysteriska transor i vansinniga kreationer...alltså bara så hysteriskt och "fjoll-bögigt" som möjligt. Man kan väl säga att jag hade ganska fel. Visst fanns det ett och annat rosa fjoll-troll och hysteri-transa, men mest av allt så var det vanliga normala människor som tågade förbi. Med plakat och banderoller. Det var faktiskt väldigt fint att se. Gay-poliserna, Stolta föräldrar, Positiva Gruppen m.fl.
Efter att ha tittat på paraden en stund så gick jag och min dåvarande pojkvän in och med i paraden. Vi hamnade bakom banderollen: Regnbågsföräldrar..och jag måste erkänna att det var en ganska så cool känsla att gå hand i hand med den man var kär i, upp längs hela Hornsgatan där 1000-tals människor stod och tittade på och applåderade längs hela vägen, och man fick bara vara som man är. För säga vad man vill, och hur långt vi än har kommit med att bli accepterade, så tänker man sig ändå alltid lite för när man går hand i hand med en kille på stan. Man släpper händerna om man e på väg att möta några som ser ut att inte vara så accepterande (kanske en fördom i sig från homosexuellas sida...men man vågar ju inte chansa...). Så det var en häftig känsla att gå där och slappna av.
Efter det så var jag inne i prideområdet åxå en dag (en kompis hade en konsert) och det var trevligt. Men inget speciellt.
Min syn om pride hade på ett sätt blivit bättre, men på ett annat sätt konstaterat det jag redan tänkte om pride.

Att det kommer en massa homosexuella till pride från hela landet är ju självklart, och det är jättebra att homosexuella uppmärksammas, men det känns som att det är mer för att festa och ragga än för att göra så att det blir helt accepterat att vara homosexuell i dagens samhälle. Vad händer sen när de åker tillbaka hem till sina mindre städer och kommer till jobbet på måndag... berättar de att de varit i Stockholm på pride..? Att de har träffat världens finaste kille som ska komma och hälsa på veckan efter?? Eller går de tillbaka till att ha det som det var innan...om ingen frågar..så berättar jag inget heller..?? Och vad hjälper det då att man varit på pride?? ingenting tycker jag.
Pride ska väl vara till för att uppmärksamma att vi fortfarande har en bit kvar till ett jämställt samhälle? Inte bara vara en stor fest för homosexuella? (Om man nu vill vara som alla andra...varför ha en fest för sig själva?!)
Jag vet att det mycket är medias vinkel på hela festivalen som är fel. Det är klart att de väljer att sätta in en bild på en halvnaken rå sminkad kille som satt på sig rosa vingar på ryggen med tillhörande faghag än en bild på två "vanliga" killar eller tjejer som går hand i hand, men det är så synd. Känns som att man måste komma på ett sätt att ändra på det. Hur har jag inte kommit på än...återkommer!=)
Jag hade en diskussion med en kompis om pride för ett tag sedan. Vi var överens om att medias vinkling är lite fel, men han tyckte att det är bra så länge man får en reaktion. Om Ulla och Nisse sitter hemma i sin stuga och ser ett reportage om Pride på Tv och blir upprörda så blir det i alla fall en reaktion om än negativ... men jag är av en annan åsikt. Jag tror inte att man kan förändra folks åsikter genom negativa reaktioner. Jag tror mer på att visa att homosexuella är precis som alla andra. Inget konstigt alls. För det handlar ju om okunskap!

Pride betyder ju stolthet och det är klart att man ska vara stolt. Men jag tycker att de har fått det lite om bakfoten. De pratas så mycket om att man ska vara stolt för att man e homosexuell. Varför då?? Jag vill inte vara stolt för att jag är homosexuell. Varför ska jag vara det?? Heterosexuella går väl inte runt och tänker att de är stolta för att de är straighta?? Din homosexualitet gör dig ju inte till den du är?! Det är bara en liten del av dig! Jag vill vara stolt för att jag är jag..för att jag är den människan jag är. Sen vem jag blir kär i spelar ingen roll alls!!
Det är en sån värld jag vill leva i. Där alla får vara som de vill..och vara stolta över sig själva!

Mattiaz x

TA(aaaaaaaargghhhhh)K

Idag är det söndag och jag har en ledig dag! Så skönt! Har vatt en bra repvecka. Börjar så smått ramla på plats och vi ska imorgon ha ett första (om än försiktigt) genomdrag av första akten! Det är spännande när man repar och inte alls förstår hur det ska bli en föreställningen av det hela. Man sliter och svettas dagarna i enda i danssalen och fattar inte alls hur allt hänger ihop... men sen efter några veckor så läggs danser, sånger, scener ihop som ett stort pussel och sakta så kommer det fram något som tillslut kommer bli en hel föreställning! Det är teatermagi!

Det som däremot INTE är nån magi överhuvudtaget är TAK (teaterverksammas arbetslöshets kassa)!!! Nu när man jobbar i sverige igen och har ett kontrakt på ett halvår och sen inte vet vad som händer så kan det ju vara skönt att ha den tryggheten att kunna få ut A-kassa under nån period om man nu inte skulle ha sån tur att man får ett jobb direkt efter detta kontraktet! MEN att bara få tag på a-kassan och få svar på några frågor är ju ett jobb i sig som man borde få bra betalt för om man lyckas!!!
Jag började med att maila...efter en vecka då jag inte hade fått nått svar så tänkte jag att jag skulle försöka ringa dem. Tog mail-alternativet först för misstänkte att de kunde vara ganska svårt att få tag på dem. Så i måndags så ringde jag på min lunch-rast. Jag blev väldigt förvånad då jag kom fram direkt och började förklara mitt ärende om att jag vatt med i a-kassan innan, nu jobbat och bott utomlands i nästan 3 år och nu jobbar i stockholm igen...vad ska jag göra?!? Till svar får jag(ordagrant!): "Detta borde jag veta eftersom jag gått en kurs om just att jobba i ett EU-land och de regler som gäller när man är tillbaka i sverige, men eftersom det var för 5 veckor sedan precis innan jag gick på semester så kommer jag inte ihåg det nu så du får ringa upp igen och se om du kan prata med någon annan"!!! Jag blev så paff att jag inte visste vad jag skulle säga och la på luren! Ringde upp igen och då kom jag inte fram och blev uppmanad av en otroligt jobbig inspelad röst: "var god försök igen senare".
Senare för mig innebar dagen efter eftersom jag sen fortsatte repa och inte slutade förrän kl 18.
Så på tisdagen tog jag ett djupt andetag och ringde upp igen bara för att (av samma jobbiga inspelade röst) få veta att: "Våra öppetider är mån och tors 13-15, tis och tors 10-12. GAAAARRRGGHHH!!
I torsdags så blev det i alla fall ett lite genombrott... jag fick svar på mitt mail!! Då fick jag veta att jag skulle skicka in en vanlig ansökningsblankett och en blankett som hette: Underlag för fastställande av bosättningsstat! Dessa blanketter fanns att skriva ut på deras hemsida för att sen skicka in med vanlig post (hade det inte varit lättare att fylla i dem på nätet?!? eller...de kanske VILL ha mycket pappersarbete...nått måste de ju ha att göra mellan 10-12 på måndagar och torsdagar... det är då de sprättar brev..eller nått!)
Sitter nu med den där himla bosättningsstats blanketten och river mitt hår. Vad ska jag svara på frågan: "Var du bosatt i sverige innan antällningen utomlands... om ja, sedan när?" ja, jag är ju bara född och uppvuxen här...så sen typ 1980?!!! Eller vad ska jag kryssa i på frågan: "Har du under utlandsvistelsen regelbundet besökt sverige? 1. Ja, minst en gång i veckan. 2. Ja, men mer sällan än en gång i veckan. 3. Nej, inte alls."
Jag har vatt hemma typ 2 gånger per år.. kan ju inte kalla det regelbundet direkt, men kan ju inte heller svara att jag inte vatt hemma alls?! Plus att de vill ha bevis på att jag jobbar nu.. MEN ett kontrakt bevisar tydligen inte att man jobbar utan man måste skicka in en lönespecifikation eller ett brev från arbetsgivaren. Om inte kontraktet bevisar att jag jobbar..vad ska jag då med ett kontrakt till?!?
Blir helt vansinnig!!!! Sen ska vi inte ens börja prata om arbetsförmedlingen och teaterförbundet... De är ju till för att hjälpa oss...men istället känns det som att de gör allt de kan för att vara så jobbiga och svåråtkomliga som möjligt!!!

Har en fantastisk vän som kämpar på så otroligt mycket med att få allt att gå ihop. Jobbar som danslärare och gör diverse gig och kämpar verkligen med att få pengarna att räcka till och jobba så mycket som möjligt... men hamnade i den knäppa situationen att hon måste tacka NEJ till jobb för hon FÖRLORAR pengar på att jobba. Hur sjukt är inte det?!? Borde inte a-kassan och arbetsförmedlingen uppmuntra folk till att jobba?!?

Lyssnade nyss på Sommar med Anneli Alhanko, och hon berättade att hon hade opererat sin höft i höstat och blivit sjukskriven i 3 månader och kunde inte arbeta.. Försäkringskassan ville inte ha med henne att göra utan skickade henne till a-kassan som i sin tur tyckte att hon visst kunde arbeta... ja kanske inte med att dansa men hon kunde väl ta ett annat jobb...i 3 månader!! Alltså vet dessa människor hur det är att leva och arbeta i sverige?!? man undrar ju!!

Mattiaz x

Repvecka 2.

Så har andra veckan av we will rock you rep gått av stapeln. Denna veckan har det varit mer dansrep och det är kul..men tufft..så denna veckan kan sammanfattas med ett stort AJ!
AJ i kroppen. Mycket träningsvärk precis överallt! AJ i huvudet. Inte för att jag haft huvudvärk men att det gör lite ont i hjärnan för det är så mycket som ska bankas in där med texter, stämmor och konstiga koreografier. Jag tror att jag tänkte att det skulle bli ganska lätt eftersom jag sett föreställningen så mycket och har lite koll på koreografierna, men den är ju en sak att veta ungefär vad det gör utifrån vad man sett och en helt annan att verkligen göra det. Det är inte speciellt logiska koreografier så det har vatt ganska så tuff repvecka. Jag har ju aldrig varit en fantastisk dansare. Jag är ganska så all round i både sång och dans men nån Bob Fosse, Fred Astaire eller Mikhail Baryshnikov kommer jag aldrig att bli (i och för sig så vet jag inte hur snyggt baryshnikov hade dansat we will rock you.. men ändå!) så det är tuffa tider på repen just nu. Men det är väl kul med en ordentlig utmaning?!? =)

Har fin besök från skåne just nu! Är Helena som kommit hit från Bjärnum. Hon kom i torsdags och stannar till början ev nästa vecka. Väldigt mysigt! Har inte gjort så mycket mest druckit The och pratat om alllt mellan himmel och jord. Igår var vi på bio och såg För kärleken. Helena hade läst nån bra recension den fått och trodde att den skulle vara bra och det lilla jag läste om den så verkade den som en bra film... men när eftertexterna började rulla och ljuset gick upp i salongen så tittade jag och helena bara på varandra och visste inte riktigt vad vi skulle säga... En väldigt blek svensk kopia av den fantastiska filmen Crash! Så den får bara 2 av 5 popcorn från mig!

Idag är det söndag och ledig dag för en musikalartist!=) Så jag ska bara vara hemma och tvätta och slappa. Helena ska iväg och träffa en annan musikalartist! =)

Mattiaz x

Stockholm i mitt hjärta?

Så har första veckan gått i stockhlm. Har vatt mycket nya intryck och människor.. men återkommer till det.

Tänkte först lite kort bara berätta om helgen.
Åkte som sagt från Musikaldrömmar i stöde heeeeeeeeela vägen ner till skåne. (natt tåg!) Där så fick jag sova 2 timmar innan det var dags att göra sig fin och sen åka iväg till min kusins bröllop. Det var ett väldigt fint bröllop och bröllopsfesten vad väldigt lyckad med god mat och gott vin, fina tal och bra musik.
Dagen efter var det dags för barn kalas för min systers äldsta son som fyllde 3! Ballonger, lekar och tårta innan det var dags att åka tillbaka till Stockholm. Bilade upp med min mamma och hennes man. Åkte inom Bjärnum och hämtade uppp lite saker som jag haft stående där, och mamma hade med sig saker som vatt hemma hos dem i karlskrona så nu har jag nog fått ihop det mesta av mina saker som vatt utspridda över halva sverige. Finns lite kvar i malmö som jag ska få upp om nån vecka...plus att jag lämnade kvar en del i London åxå som jag ska försöka få hem.

Sen var det alltså (äntligen?!) dags för måndag och första repdagen av We will rock you Stockholm! Det var med lite fjärilar i magen som jag åkte ut mot östermalm och vår replokal. Men veckan har gått bra. mycket trevligt folk både i ensemblen och alla som jobbar med produktionen. Har mest varit sångrep denna första veckan och det är ju bra låtar så det är kul att sjunga. Hade första dansrepet igår (lördag) och körde då öppningsnumret som är Radio Gaga. Jag har ju sett det X-antal gånger, men det är klurig koreografi och AJ AJ AJ vad ont man har i kroppen idag. Vem kunde ana att se så robotaktig ut kunde få muskler man inte ens visste att man hade att göra ont. =)

Jag har ju vatt lite tveksam till att bo i Sthlm igen. Har väl inte haft de bästa minnena från den här staden... men måste faktiskt erkänna att stockholm kan vara väldiogt vackert. Var och hälsade på Martina på Kungsholmen i fredags och sen tog vi en promenad där...och det var helt underbart i en varm sommarkväll. Hoppas på att det varma vädret håller i sig för då kommer det bli många mysiga kvällar på mälarpaviljongen och kungsholmen. =)

Men visst saknar jag london!! =)

Mattaiz x

Musikaldrömmar!

Sitter just nu på tåget från Sundsvall på väg mot Stockholm (och ska sen vidare med natttåg till Lund där jag kommer vara kl 6 imorgon bitti) Har varit uppe i Stöde som ligger utanför Sundsvall och gjort en föreställning som heter Musikaldrömmar! Fantastisk rolig och galen vecka där vi bott hemma hos min kära vän Helen i hennes stora hus. Det har börjat bli en tradition för detta var tredje året som föreställningen gick av stapeln (även om det "bara" var andra året som jag var med eftersom jag hoppade över förra året!) I år var vi 7 artister, 2 äkta män, 4 och 1/3-dels barn och en hundvalp som delade boende. Man kan säga att det blir ganska hysteriskt mellan varven..men åxå samtidigt otroligt roligt. Att få göra det man älskar tillsammans med personer man älskar det är lyxigt det! Sen att det är på en så otroligt vacker plats som i Stöde är ju bara ett stort plus så klart!
Nu blir det en helg med bröllop imorgon och barnkalas på söndag sen en biltur upp till Stockholm igen och så börjar äventyret med We will rock you på måndag!

Mattiaz x