TA(aaaaaaaargghhhhh)K

Idag är det söndag och jag har en ledig dag! Så skönt! Har vatt en bra repvecka. Börjar så smått ramla på plats och vi ska imorgon ha ett första (om än försiktigt) genomdrag av första akten! Det är spännande när man repar och inte alls förstår hur det ska bli en föreställningen av det hela. Man sliter och svettas dagarna i enda i danssalen och fattar inte alls hur allt hänger ihop... men sen efter några veckor så läggs danser, sånger, scener ihop som ett stort pussel och sakta så kommer det fram något som tillslut kommer bli en hel föreställning! Det är teatermagi!

Det som däremot INTE är nån magi överhuvudtaget är TAK (teaterverksammas arbetslöshets kassa)!!! Nu när man jobbar i sverige igen och har ett kontrakt på ett halvår och sen inte vet vad som händer så kan det ju vara skönt att ha den tryggheten att kunna få ut A-kassa under nån period om man nu inte skulle ha sån tur att man får ett jobb direkt efter detta kontraktet! MEN att bara få tag på a-kassan och få svar på några frågor är ju ett jobb i sig som man borde få bra betalt för om man lyckas!!!
Jag började med att maila...efter en vecka då jag inte hade fått nått svar så tänkte jag att jag skulle försöka ringa dem. Tog mail-alternativet först för misstänkte att de kunde vara ganska svårt att få tag på dem. Så i måndags så ringde jag på min lunch-rast. Jag blev väldigt förvånad då jag kom fram direkt och började förklara mitt ärende om att jag vatt med i a-kassan innan, nu jobbat och bott utomlands i nästan 3 år och nu jobbar i stockholm igen...vad ska jag göra?!? Till svar får jag(ordagrant!): "Detta borde jag veta eftersom jag gått en kurs om just att jobba i ett EU-land och de regler som gäller när man är tillbaka i sverige, men eftersom det var för 5 veckor sedan precis innan jag gick på semester så kommer jag inte ihåg det nu så du får ringa upp igen och se om du kan prata med någon annan"!!! Jag blev så paff att jag inte visste vad jag skulle säga och la på luren! Ringde upp igen och då kom jag inte fram och blev uppmanad av en otroligt jobbig inspelad röst: "var god försök igen senare".
Senare för mig innebar dagen efter eftersom jag sen fortsatte repa och inte slutade förrän kl 18.
Så på tisdagen tog jag ett djupt andetag och ringde upp igen bara för att (av samma jobbiga inspelade röst) få veta att: "Våra öppetider är mån och tors 13-15, tis och tors 10-12. GAAAARRRGGHHH!!
I torsdags så blev det i alla fall ett lite genombrott... jag fick svar på mitt mail!! Då fick jag veta att jag skulle skicka in en vanlig ansökningsblankett och en blankett som hette: Underlag för fastställande av bosättningsstat! Dessa blanketter fanns att skriva ut på deras hemsida för att sen skicka in med vanlig post (hade det inte varit lättare att fylla i dem på nätet?!? eller...de kanske VILL ha mycket pappersarbete...nått måste de ju ha att göra mellan 10-12 på måndagar och torsdagar... det är då de sprättar brev..eller nått!)
Sitter nu med den där himla bosättningsstats blanketten och river mitt hår. Vad ska jag svara på frågan: "Var du bosatt i sverige innan antällningen utomlands... om ja, sedan när?" ja, jag är ju bara född och uppvuxen här...så sen typ 1980?!!! Eller vad ska jag kryssa i på frågan: "Har du under utlandsvistelsen regelbundet besökt sverige? 1. Ja, minst en gång i veckan. 2. Ja, men mer sällan än en gång i veckan. 3. Nej, inte alls."
Jag har vatt hemma typ 2 gånger per år.. kan ju inte kalla det regelbundet direkt, men kan ju inte heller svara att jag inte vatt hemma alls?! Plus att de vill ha bevis på att jag jobbar nu.. MEN ett kontrakt bevisar tydligen inte att man jobbar utan man måste skicka in en lönespecifikation eller ett brev från arbetsgivaren. Om inte kontraktet bevisar att jag jobbar..vad ska jag då med ett kontrakt till?!?
Blir helt vansinnig!!!! Sen ska vi inte ens börja prata om arbetsförmedlingen och teaterförbundet... De är ju till för att hjälpa oss...men istället känns det som att de gör allt de kan för att vara så jobbiga och svåråtkomliga som möjligt!!!

Har en fantastisk vän som kämpar på så otroligt mycket med att få allt att gå ihop. Jobbar som danslärare och gör diverse gig och kämpar verkligen med att få pengarna att räcka till och jobba så mycket som möjligt... men hamnade i den knäppa situationen att hon måste tacka NEJ till jobb för hon FÖRLORAR pengar på att jobba. Hur sjukt är inte det?!? Borde inte a-kassan och arbetsförmedlingen uppmuntra folk till att jobba?!?

Lyssnade nyss på Sommar med Anneli Alhanko, och hon berättade att hon hade opererat sin höft i höstat och blivit sjukskriven i 3 månader och kunde inte arbeta.. Försäkringskassan ville inte ha med henne att göra utan skickade henne till a-kassan som i sin tur tyckte att hon visst kunde arbeta... ja kanske inte med att dansa men hon kunde väl ta ett annat jobb...i 3 månader!! Alltså vet dessa människor hur det är att leva och arbeta i sverige?!? man undrar ju!!

Mattiaz x