Ibland tar det stopp!

Senast jag skrev så lät det ju som att jag skulle få en lite nystart med mitt bloggande. Nytt år, ny start, mer bloggande... men så har det ju uppenbart inte blivit, och ibland blir ju inte livet vad man tänkt sig!
Livet som musikalartist är ju alltid ganska så osäkert och man vet inte när man får nästa jobb och har väl alltid en liten oro över hur man ska klara sig när just detta kontrakt gått ut och man inte har någon garanterad inkomst... men just nu så hade jag ju det bra. Wwry stockholm led mot sitt slut, men det var ju redan klart och påskrivet att jag skulle fortsätta med wwry oslo. Men så har det inte blivit än ialllafall.
Det var ju ganska så intensivt i december med föreställningar och rep inför oslo... sen blev jag sjuk lagom till att vi skulle vara lediga över jul (4 dagar). När vi sen skulle börja jobba igen så var jag fortfarande inte frisk men man kör ju på....man "ÄR" inte sjuk i detta yrke! Var såklart tungt men det blev bättre under veckan och när nyårsafton kom så kände jag mig ändå nästan frisk. När sista wwry-veckan drog igång började jag känna mig väldigt trött och fick ont i bröstet på vänster sida...en sväng till akuten för att utesluta nån form av hjärtmuskelinflammation eller något annat blev det men fick åka hem igen efter bara 2 timmar efter att de tagit blodprover, EKG och gjort en ultraljuds undersökning. De hittade inget fel och även fast det var frustrerande att åka hem och fortfarande ha ont utan att veta varför så kändes det skönt att de tog mig på allvar och gjorde grundliga undersökningar,något som jag senare skulle inse är något man inte kan ta förgivet när man går till doktorn! Eftersom det fortfarande gjorde ont och jag var trött så blev det inga föreställningar för min del... men när det var dags för sista dagen så gav jag mig tusan på att jag skulle köra! dumt dumt dumt!!! Körde första föreställningen och sen var det som att all energi jag någonsin haft hade tagit slut. Jag hade tagit slut helt enkelt!
För att göra en lång historia kort så har jag varit hos 3 läkare efter det och den sista var bra och vettig. Han lyssnade på mig, tog blodprover och började sen prata om att det kanske handlar om stress/utbrändhet. Bara det att han i allafall försökte hitta en orsak till att jag mår som jag mår gör att man känner ett förtroende. De två läkarna jag var på tidigare tog pulsen och sa gå hem och vila! Tack och godnatt!
Den bra läkaren var nere i karlskrona där jag spenderat den senaste månaden hemma hos min mamma. Nu är jag tillbaka i Stockholm och känner att jag inte bara kan gå och vänta på att må bra. Visst mår jag bättre och blir sakta(väldigt sakta) men säkert piggare...men känner att det måste ju finnas hjälp att få!! Så nu ska jag till läkare nr 4 på måndag och hoppas på att han åxå ska vara en bra läkare som kan lyssna och förstå och är villig att hjälpa!
Just nu försöker jag mest ta det lugnt. Insåg idag att jag har väldigt svårt att göra saker långsamt. Känns som att jag har två lägen: antingen lat och gör ingenting eller så ska allt gå snabbt! Försökte idag att bara vara långsam men märker gång på gång att jag ökar tempot...och då pratar vi om vanliga saker som att klä på sig, plocka undan frukosten eller promenera till bussen. Har åxå insett att jag väldigt ofta är väldigt spänd. Har idag kontrollerat mig själv om jag är avslappnad och har gång på gång insett att mina axlar är lite "upphöjda" och spända. Jag tar ett djupt andetag, släpper axlarna, går vidare och 30 sekunder senare är de tillbaka i samma läge utan att jag märker när jag spänner mig. Tror att detta har mycket att göra med att min kropp tagit slut! Jag kan mycket väl tänka mig att jag gått och spänt mig i flera år och att den vardags stressen jag haft har påverkat mig mycket mer än vad jag trott...
Det är väldigt frustrerande att känna att kroppen inte svarar eller orkar att göra saker som i vanliga fall inte skulle vara så jobbiga! MEN som sagt, det blir bättre och jag hoppas verkligen på att efter mitt läkarbesök på måndag kunna komma igång med någon slags rehabilitering så jag kan vara tillbaka till mitt vanliga (eller nya?) jag! =)

Mattiaz x